iisaabeel

Jag får väl ursäkta mig för den minst sagt usla uppdateringen. Mitt liv går ungefär som en berg- och dalbana just nu, både psykist och fysiskt, och nu känns det minst sagt som jag är på botten. Det är nog med att jag ska må dåligt i kroppen, med plötsliga yrslar och illamåenden, och allmänt trögt bara. Men sen kommer ju även pressen över att jag missar skolan, körkortet, ska snart fylla 18, även fall det dock känns som om jag nyss fyllt 70. Kan inte knappt gå ut men försöker ju allt jag kan att ta mig till skolan, och klarar jag gå dit några timmar så är jag slut när jag kommer hem och huvudet dunkar resten av dagen. Och det jobbigaste av allt är ju att ingen vet hur jag mår, eller varför. Alla bara pressar mig och jag vill gå under jorden, känns det som ibland.